Mitt i kaoset

Som jag redan sagt flyttade vi förra helgen. Underbart är det att glida omkring i tusen salar och gångar istället för att trängas i en liten etta. Eller ja, två och en halv sal, och två små gångar finns det faktiskt. Och halvan är mitt pysselrum! Hur grymt är inte det. Än så länge har jag inte ens fått upp en tiondel av allt som ska vara där, men det är på gång.... Kaos och oreda i lägenheten innebär tyvärr mindre hantverkstid men jag tror att slutresultatet kommer bli det motsatta. Som ni ser har åtminstone screentrycksram, screentrycksfärger, två garnkorgar och garnvindan kommit på plats!

Plus ett par halsband som alltid har hängt på den där hyllan och nog ska få göra det nu också. Kaninen vann jag hos Karins Konstgrepp i min första bloggtävling! Hon var en av de bloggerskorna som inspirerade mig till att börja skriva. Fast om jag ska kunna mäta mig med henne får jag nog blogga lite mer och lite coolare... Haha.

En könlös bebis tack

Bebisar kan ju vara det gulligaste. Särskilt om de är lite större och man kan gnugga sig mot dem utan att de börjar vråla. De får gärna pussa en också.

Min kusin ska snart få barn och jag har fått det kungliga uppdraget att sticka den lilla krabatens första plagg. Som tur är så är min kusin en sköning och vill ha en gubbtröja, med lappar på armbågarna, i murrigt brunt alpacka oavsett om det blir en prinsessa, en hockeynörd, en butch, en forskare, en rockstjärna, en fjolla, eller någonting annat.

Jag kommer inte börja förrän tenniskoftan är klar men jag går och klämmer lite på garnet ibland och längtar efter den lilla korven som jag snart ska få träffa, samt att få sätta stickorna i det där bruna och gubba loss.

Bilden är på ett stickhäfte som jag fick av en kär vän häromdagen. Hon kunde inte veta hur passande det var!

(Förresten är det fler stickare än jag som funderar på det här med genus, barn och stickning. Bland annat Arga Stickaren, Clara och Dödergök. Personligen tycker jag att ungar är ungar och att ingen persons kön (eller sexuella läggning, om vi pratar vuxna) borde vara intressant för någon annan än en aspirerande friare.)

Mera filt!

Samtidigt som jag håller på med koftan kan jag tyvärr inte hålla mig ifrån att virka på filten. Tror att den kommer bli helt underbar. I mjuk alpacka och gigantisk. Den kommer inte bli klar tills flytten på lördag, men kanske tills det börjar bli smällkallt ute? Har satt upp en regel: Får bara virka filt när jag är på jobbet, eller på väg dit. När jag är hemma måste jag sticka på koftan. Det är väl ändå välsignat, att man har så mycket roliga grejer att göra att man måste schemalägga dem för att det inte ska bli pannkaka av alltihopa.

Idag åker jag på två internatdagar med jobbet, teambuilding på schemat. Och lite stickning hoppas jag...

Vad gör man...

...när man har stickat hela bakstycket på present-koftan och upptäcker att man stickat de aviga varven med vridna maskor?

Jag vet att de säger att det kan vara charmigt om hemstickade grejer är lite sneda och vinda men alltså. Det här är under all kritik.

Om jag får tid över innan presenten ska ges bort så kommer jag att sticka om bakstycket. Men just nu ligger jag lite illa till i tidsplanen på grund av att det har varit sjukt mycket annat: jobbet har tagit det mesta av tiden och så är jag mitt inne i en flytt. Grr vad sur jag är! Haha.

Brukar ni sticka om? Vad tycker ni räknas till "charmiga fel" och vad är sådant som ni bara inte står ut med?

Inflyttningspresent till mig själv

Jag som inte ens gillar mormorsrutor! Men så ramlade jag på den här finfina filten hos Stickat och Vrickat och tänkte att jag bara måste ha en stor ny filt till lägenheten som vi flyttar till i mitten av september. Men att välja färg när man har en hel hög med vackra alpackanystan hemma... Det tog sin lilla tid. Det orangea var fint på nystanet men tillsammans med det svarta tycker jag att det ser ut som varningstejp eller nåt. Till slut föll valet på blått, grått, blågrått, svart och vitt. Känner mig supernöjd och snart kommer ni få se hur det blir! En ruta om dagen ska man väl i alla fall kunna pressa ur sig... Har ju koftan med tight deadline så egentligen känns det lite korkat att börja på något nytt men ni vet hur det är när man bara måste göra en viss grej.

Det sista av sommaren...

...kan man med fördel spendera på bästisens balkong med en flaska vin, god mat, kuddar och en virkning.

Den lappande gräsänkan

Vissa grejer bara måste göras. Typ lappa byxor. Så då blir det ingen stickning på en hel kväll... Blä. Hatar att lappa kläder. Men hatar också att köpa nya jeans bara för att det är ett litet hål i alla fyra par jag äger. Så jag lappade. Tänkte lappa tre par, lappade ett. Och lagade ett par tights. Bättre än inget, slipper i alla fall vara naken på underkroppen imorgon på jobbet!

En roligare grej är att jag fick ett par raggsockor av min vapendragare häromdagen. När man är hantverkskunnig vill folk gärna att man ska göra både det ena och det andra åt dem, men det är ju förstås mycket trevligare med folk som ger bort grejer... Kvinnan ifråga är från Finland och hennes mormor och morfar bor i en liten finsk by. Där finns det ett gäng gummor som stickar raggsockar för glatta livet som de sedan säljer. Varje sommar när hon har varit där har hon med sig ett par till mig. Lycka!

En tenniskofta till min vapendragare

Nu är det roligt igen! Den här koftan är väldigt tacksam att sticka - jag som alltid stickar med tunt tunt garn och stickor 2 eller 3 njuter av att se stickningen växa fram som den gör när jag nu har lite tjockare garn och hela 5 millimeters stickor. Idag tvingade jag karln att åka med mig fram och tillbaka till Farsta så att jag skulle kunna spendera söndagkvällen med stickningen. Garnet tog nämligen, till min stora förskräckelse, slut igår.

Såhär är det meningen att koftan ska se ut när den är klar. Mönstret kommer från "Stickat och virkat - Vintage på svenska" av Birgitta Forslund. Har haft boken ganska länge men bara stickat en bolero tidigare. Jag är överlag dålig på att sticka saker ur mina böcker. Älskar att bläddra och drömma men sen slutar det oftast med att jag stickar något ur hjärnan i alla fall. Vad gillar ni?

ÄNTLIGEN!

Nu är den lille rackaren klar! Hur fantastiskt är det inte. Jag ska försöka leverera den under helgen och hoppas på ett varmt mottagande, för jag har verkligen ogillat den här halsduken skarpt under tillverkningen... Som ni vet. Men nu har jag nya grejer på gång. Och känner ingen ångest för att blogga längre som jag gjorde när jag visste att jag var tvungen att avsluta den där förbenade halsduken. Haha. Snart får ni se present nummer två till bästisen!

Det här med att inte komma till skott...

Den här vackra skålen köpte vi på en marknad i Lusaka i maj. Den behöver lackas för att man ska kunna använda den, eftersom träet är obehandlat och det känns som att den kommer bli lite ofräsch efter några sallader med vinäger och olja... Trälacket står och väntar troget bredvid skålen och har så gjort i ett par månader nu. Att något som borde vara så enkelt kan vara så svårt!

Garn på lösvikt i papperspåse

Det verkar som att min stickningsfrustration påverkat mitt bloggande avsevärt. Förstod inte att det hade gått så många dagar! Har haft att göra med nya jobbet också, mycket nytt att göra och lära sig på dagarna så huvudet har varit helt tomt när jag väl kommit hem. Men har fått många kloka kommentarer av er. Roligt att ni tycker så olika, men de flesta verkar ändå anse att det bara är att lägga undan den stickning som inte skänker en någon njutning. I det här fallet vill jag verkligen bli klar, men nu har jag bara två och en halv dominoruta kvar! Sen kommer det gå kvickare: kant ska virkas dit och fransar sättas på. Kanske blir klar under veckan.

I helgen var jag i Dalarna och så köpte jag det här fina garnet på hemslöjden i Tällberg. Det är färgat ullgarn, grått och lila. Färgerna återges inte jättebra här, bäst ser man längst ner på bilden. Kändes fint att köpa per hekto och få det i en liten vit papperspåse. Mer hantverksaktigt, på något vis. Funderar på att göra tvåändsstickade halvvantar med detta garn och ett till, antingen grått eller lila. Finns allt möjligt i gömmorna så snart får ni se!

Frustrationen!

Det finns en anledning till att det inte hamnar några nya spännande stickprojekt i bloggen just nu. Denna anledning är den här fördömda dominohalsduken som ni bekantat er med tidigare. Den älskar mig inte. Jag älskar inte den. Den tar för lång tid att sticka, jag är trött på den och jag vill börja på något annat. Men jag vet att om jag slutar sticka på den nu så är risken alldeles för stor att den aldrig blir klar, och det känns ju helt meningslöst. Hur brukar ni göra när ni tröttnar på en stickning? Lägga undan den och hoppas på det bästa eller plåga er igenom projektet för att sedan kunna andas ut?

Ni kan kalla mig arbetarn!

Vet ni vad, arbetsintervjun gick bra och jag börjar på måndag. Det känns himla skönt, har varit färdig med min utbildning sedan april och egentligen bara ströjobbat sedan dess. Har längtat efter att få börja jobba "på allvar". Sen är det ju inte dumt att få veta redan under intervjun att man fått jobbet och att man kan börja på måndagen. Har firat med goda vänner (bland annat lille korven i min famn) genom att fika, äta god middag och bada vid Reimersholme. Dock inte stickat en enda maska, så det kliar lite i fingrarna...

Apropå ingenting

Idag tackar jag överheten för att jag föddes med tatueringar så långt ner på armarna. Detta eftersom det är 27 grader varmt ute och jag ska på arbetsintervju. I långärmat, alltså.

Nördiga prylar

En sak som jag verkligen älskar är alla prylar kring hantverket. Har beställt den här gamla fina garnvindan på Tradera en gång i tiden och den är verkligen min bästis. Särskilt med tanke på att jag har ett stort förråd av yllegarn, som jag nämnt tidigare, från Klippans yllefabrik (snart får de börja sponsra mig så mycket reklam som jag gör!) och detta garn kommer i härvor. Tidigare använde jag Martin som garnvinda men det var inte så uppskattat. Senare fick jag även en nystvinda av svärisarna så nu är det hur enkelt som helst att få till fina garnnystan!

Läste dock i en av mina favoritböcker, "Sticka mera!", att det skulle vara onödigt med en nystvinda och att det räcker med en garnvinda. Det tycker inte jag, jag får ont i händerna av att nysta. Särskilt om det ska nystas många på en gång! Använder ni vindor eller kör ni för hand?

Sjalen!

Jag vet att det här inte är någon spetssjal i ordets traditionella bemärkelse, men är den inte fin? Särskilt förtjust är jag i aquaknits version, femte uppifrån. Det här får bli nästa projekt, det vill säga jag kommer kunna börja på det någon gång efter jul... Haha.

Drömmen om skåpet

Såg i Annika Bäckströms blogg ett inlägg om det här underbara pysselskåpet från Martha Stewart. Hur nördig känner man sig inte när det här är något man drömmer om? Jag är i och för sig väldigt nördig och skäms inte nödvändigtvis för det...

Det bästa är att det finns en instruktion för hur man kan bygga skåpet! Snacka om att jag ska lura in Martin i det här byggprojektet så snart vi får en större lägenhet. Om jag gjorde skåpet skulle det dock ha andra färger - kanske blått, svart och vitt?

Angående att snöa in

Jag tänkte på det när jag skrev om strumpor igår: I de stickbloggar jag läser så verkar det som att jag inte är ensam om att snöa in på att sticka vissa grejer gång på gång... Vissa älskar vantar, andra mössor, en tredje spetssjalar, och så vidare. Och så finns det en del saker som man aldrig ens försökt sig på att sticka. Just sjalar är en sån grej för mig. Det verkar väldigt populärt men jag har inte gjort något mer avancerat än att virka ett par sjalar baserade på rutor. Det blir också fint men det hade varit roligt att sticka en spetssjal. Ska nog surfa in på Ravelry när jag har lite "sticktid" över för att se om jag hittar något fint mönster! Förhoppningsvis kommer sjalen att visa sig här i bloggen inom kortare tid än ett halvår...

Broderipåsen

En bra sak med att en massa människor vet om att man håller på med hantverk är att de tenderar att ge bort garner, spinnrockar, tyger och så vidare till en. Saker som en familjemedlem eller släkting eller personen själv lämnat efter sig. Någon har gått bort och en annan kanske bara helt enkelt tröttnat på att pyssla. Idag fick jag en hel påse med vackra broderigarner av min ena chef. De hade tillhört hennes mamma.

Hur fin var inte den här lilla asken från Klippans yllefabrik! Tycker allt från Klippan är extra roligt - för att de har underbara saker, för att min sambo är från Klippan och för att det är skönt att hantverksmänniskor (och även riktigt musikintresserade människor som känner till Studio Bombadill/Popfabriken) tenderar att förknippa Klippan med något roligare än nazister.

Det roliga var ju också att alla de fantastiskt färgade garnerna låg kvar i asken. Det är nästan så man inte vill röra dem. Men det kommer jag göra, så att inte asken riskerar att gå vidare i arv en gång till. Prylar är till för att användas, inte ligga och ruttna.

Cookie A på väg!

Idag har jag köpt ännu en bok... Denna gång blev det knit.sock.love! En bok om strumpstickning som jag länge velat ha. Älskar att sticka strumpor men det börjar bli lite smått enahanda att sticka likadana yllestrumpor hela tiden. För att inte snöa in totalt på samma sak tänkte jag skaffa mig lite inspiration från den här härliga boken. Den har varit slut på adlibris och bokus hur länge som helst men jag upptäckte att det inte kostade mer att beställa den från amazon.com. Glad! Kanske kan bli en eller annan socka från denna i julklapp till familjemedlemmar.

Hur gör man egentligen...

Tanken med den här bloggen var ju att den bara skulle handla om stickning och annat hantverk. Den tanken har inte ändrats: det skulle vara ganska tråkigt att blogga om att jag har kollat på film och städat och inte gått utanför dörren hela den här soliga dagen. Men tycker ni det blir opersonligt när det inte finns minsta lilla personbild utan bara en massa prylar? Bjuder i alla fall på en bild på en litet möte mellan mig och min kompis Tjuren som ni redan hört talas om.

När man inte pysslar...

...så kan det vara bra att vårda sin relation litegrann. Min karl med flera kan reagera med viss irritation på det faktum att jag alltid sitter med en stickning i handen. Själv kan jag reagera med viss irritation om jag inte får sticka. En ond cirkel! Men igår var det dags att lägga stickningen åt sidan. Vi hade ingen restaurangbudget men väl en flaska champagne som jag fått av några kompisar när jag tog examen. Vi lagade lite mat, tog med oss maten, champagnen och vårt fina backgammon och satte oss på vår innergård. Den är nästan alltid tom, så vi kan låtsas att det är vår egen. Mysigt blev det!

En liten present eller två

Har gett min vapendragare Siiri stränga order om att inte läsa i min blogg, eftersom jag insåg att om jag inte ska blogga om det jag gör till henne i födelsedagspresent så blir det lite väl skralt här. Det är alltså ett broderi jag har på gång - dels med inspiration från Karins broderier som jag bloggat om tidigare, och dels med inspiration från ett gammalt twitterinlägg som fastnade i mitt huvud.

Ni får se när det blir klart! Efter att ha berättat om det för några i min närhet har jag dock insett att det kan hända att bara jag och Siiri förstår humorn. Men det gör ingenting. Hon ska få en till grej också, från en annan bok jag har. Hon har kryssat för att hon vill ha den men jag slår vad om att hon redan glömt det. Återkommer med det när jag kommit igång!

Skålen!

Här är resultatet av knytandet med alla snören! En klumpig liten makraméskål, som min mamma förälskade sig i och fick. Jag tycker den är rätt ful men ändå fin på nåt vis. Skulle vara roligt att prova igen fast med en lite skirare tråd, kanske yllegarn. Egentligen skulle man ha tunnare hampatråd och knyta så att det tjocka repet under "försvann", men nu blev det inte så. Som jag skrev i förra inlägget gör det ju inte alltid något att det ser hemmagjort ut (i det här fallet hemmagjort av ett barn, haha). Inte behövde jag några 70 snören heller, så nu har jag en hel hög med snören som jag kan använda när jag ska öva vidare på denna spännande teknik.

Jag måste säga att jag tycker det är ganska fascinerande att man kan bygga tredimensionella prylar bara med hjälp av snören, rep och knutar.

Knytprojektet

Igår klippte jag sönder dominohalsduken. Inte så mycket, klippte bara bort två rutor, men ändå. Det gick inte att repa upp av någon anledning och jag kände att rutorna jag hade stickat på ena sidan om halsduken egentligen borde ha suttit på andra sidan. Ingen annan hade märkt skillnaden men ni vet hur det är, om man känner att man kommer irritera sig på det resten av stickningen så är det lika bra att göra om. Annars tycker jag oftast inte att småfel gör någonting, det ska ju synas att det är hemmagjort.

Eftersom stickinspirationen har lyst med sin frånvaro efter denna lilla fadäs så klippte jag till 70 stycken 1,5-meters hampasnören för att prova en ny grej ur makraméboken jag köpte i helgen. Snart får ni se!

Expert på att lura mig själv

I förra inlägget skrev jag att vi skulle åka till Småland och att jag skulle dricka ett par glas vin och sticka klart mina vantar under helgen - och inget mer. Jo tjena. Jag stickade klart tummen på ena vanten. Sen hittade jag fynden ovan, dels på loppis och dels i min kompis Hannas hus. Broderigarner, en sybåge (lite liten men alltid något), ett mätverktyg för stickor, ett par knypplingspinnar (som följde med den röda asken, ska man inte ha massor?) och en bok om makramé. Har en liten plan på att påbörja ett projekt ur den boken, får se om jag hinner bli klar och kan lägga upp det här i bloggen under veckan.

Så inga färdiga vantar den här helgen heller. Däremot hann jag och Martin hitta våra drömmars sommarstuga och träffa de här mysiga kossorna. Jag råkade ramla ner från en mur mitt framför tjuren när jag skulle mata honom med körsbär. Han såg stor och stadig ut men blev livrädd, stackarn, så hela flocken stack iväg. Hittade dem senare bakom huset och matade dem med lite mer körsbär för att sluta fred.

Allt man vill är ju att sticka......

Många har sagt mig att de har svårt med stickningen på sommaren. Att det inte blir något, för att de inte hinner. Jag har aldrig förstått. Men nu börjar jag förstå! Kanske inte just sommarrelaterat egentligen, utan för att jag jobbar 80% och pluggar 150%, vilket lämnar väldigt lite tid till stickningen. Vägen till jobbet är en 100-meters-promenad och plugget är på distans, så ingen tunnelbanestickning heller.

Men ikväll åker vi iväg till Smålands skogar, jag och karln, och då ska jag förhoppningsvis inte göra någonting annat än att sticka klart mina triangelmönstrade vantar och dricka ett eller annat glas vin.

Hur gör ni som både har barn och heltidsarbete?

(Bilden är från Mefjärd i Stockholms skärgård där vi var förra helgen, och den är tagen av min sambo.)

Inspirerande böcker!

Igår på väg hem från middag med min far hämtade jag ut de här två böckerna. Vet inte om det var ett så smart drag, för det började rycka i hantverksnerven direkt trots att jag var så illa tvungen att gå och lägga mig omedelbart. Kunde knappt somna! Båda böckerna är mycket fina fast på två helt olika sätt: Boken om tvåändsstickning är mycket mer av ett renodlat historiskt dokument kompletterat med instruktioner och mönster, medan broderiboken är en explosion av inspiration kompletterat med lite historia. Tack till Clara för att hon fick mig att komma till skott och köpa den! Har planerat att köpa båda dessa väldigt länge men ibland är jag för snål trots att jag knappt kan komma på något vettigare att köpa för pengar.

Växtfärgning

Min lite konservativa mamma tyckte en dag att jag kommit tillräckligt långt i min stick-utveckling för att förtjäna en gåva: hon skänkte mig en hel påse med växtfärgade garner som hon hade tjuvhållit på i flera år. Dessa garner är så vackra att jag ännu inte vågat sticka med dem. Jag har dock köpt en bok om växtfärgning och funderat på att börja lära mig. Har förstått att det inte behöver vara så svårt, och precis som jag älskar att sy någonting av ett tyg som jag själv tryckt så kan jag bara tänka mig hur roligt det måste vara att sticka av ett garn som man själv färgat!

Funderar dock på att låta bli att sticka med dem - de är minst lika vackra liggandes framme som inspiration och det är ändå inga särskilt stora garnnystan. Drömmen är att ha en större lägenhet där de får plats att ligga på rad och svälla istället för nertryckta i en korg i en hylla.

Vävsuget!

Har länge velat lära mig att väva. Denna lilla matta vävde min mamma när det begav sig. Om jag och Martin någon gång skaffar ett hus, vilket vi har talat om ett tag nu, så vill jag ha en stor och fin vävstol. Har hört att det ska finnas bra kurser hos Handarbetets vänner, någon som har gått en sådan?

Beskrivning dominostickning

Om ni vill prova på dominostickning är det som sagt lätt: Lägg upp ett ojämnt antal maskor, jag har lagt upp 51 så vi kör på det. Sticka ett rätt varv. På nästa varv stickar du 24 maskor, lyfter en, stickar två tillsammans och drar den lyfta maskan över och sedan fortsätter du sticka rätt. Nästa varv är vanlig rätstickning igen. Sedan fortsätter du, stickar 23 maskor, lyfter en, och så vidare. Sedan fortsätter du så och minskar på de tre i mitten på vartannat varv. Den som vill kan ha en markör i mitten men jag kör utan, om man stickar en längre stund behöver man inte räkna så värst.

Ruta nr 2 stickas genom att man lägger upp 26 maskor och sedan plockar upp resterande maskor, det vill säga 25, på ena sidan av rutan, och sedan kör man samma visa en gång till. När man har gjort en rad med rutor och ska börja på nästa rad så blir det lite annorlunda efter att första rutan är stickad: Då plockar man upp 25 maskor på ruta 1, rad 2, lägger upp en maska, och sedan plockar man upp 25 maskor på höger sida av rutan intill. På så vis stickas alltsammans ihop och man behöver inte sy ihop några rutor!

För att det ska bli snyggt är det viktigt att första maskan på varje varv lyfts och att sista maskan alltid stickas avigt. Tro mig, det gör stor skillnad när man plockar upp!

(Den sista bilden blev lite väl gul, jag vet... Det hade hunnit bli mörkt ute så lampan var min enda ljuskälla och jag har inget redigeringsprogram för tillfället... Håll till godo ändå!)

Utställning i Järna

Idag var jag och Martin och min mamma på utställning: See! Colour! i Järna. Ibland känns det viktigt att komma utanför hemmets fyra väggar för lite extra inspiration. Det var riktigt fint, bland annat fick jag se tavlor målade av en av mina favoritkonstnärer Hilma af Klint. De hade också utställning utomhus. Bilden ovan är från en liten stuga där de hade satt upp färgat plexiglas med stolar bakom, så man kunde sitta och titta på Järnafjärden i olika färgdräkter.

Köpte också ett ekologiskt diskmedel för dryga trettio kronor. Det innehöll bara en massa naturliga ingredienser (bland annat citrongräsolja) och var som sagt inte mycket dyrare än vanligt diskmedel. Ska bli mycket intressant att prova. Får återkomma med en recension!

Tekannan

När jag fyllde år nyligen, så fick jag den här fina tekannan av min morbror och hans fru. Den är köpt på en keramikverkstad i Zambia där de bor. Det jag nu undrar är: vet någon av er hur detta är gjort? Har de lagt på en växt eller en stencil när de laserat och sedan lyft bort den? Före eller efter bränningen i så fall?

Dominohalsduk

En stickteknik som jag nyligen lärt mig är dominostickning. Jag gillar det, det ser ganska avancerat ut men är väldigt enkelt. Det här ska bli en halsduk till min pappa. Den ska få en rad till och sedan ska jag göra något slags kant, hur den ska se ut har jag inte bestämt ännu. Garnet heter Stella, vet inte vad det är för märke men det är i alla fall köpt på Klippans Yllefabrik, deras outlet i Klippan. Mitt favoritställe! Vågar nästan inte gå in där när vi är på besök hos svärföräldrarna eftersom jag vet att jag kommer komma därifrån med tre gånger min ursprungliga packningsstorlek...

För den som vill prova på dominostickning återkommer jag med ett inlägg där jag beskriver hur jag gjort halsduken!

Ibland blir det som det blir

En gång skulle jag sticka en mössa till Martin, och samtidigt lära mig tvåändsstickning. För en gångs skull mätte jag noga innan jag började sticka, jag som alltid brukar köra på måfå.

Döm om min förvåning när mössan blev mindre än minst! Jag skulle inte vilja kalla det en dockmössa, men någon karlmössa är det då inte. Så nu sitter den där, på Kris-katten som vår spargris heter, och väntar på bättre tider. Det vill säga en liten lopp-avkomma att sitta på. Det blir också bra.

Bebisgrejer

För några månader sen kom den här lille rackaren till världen! Han är son till min svägerska och hennes karl, Maria och Sebastian. Rufus heter han, och är minst tusen gånger större idag än vad han är på bilden. Därför kan han inte längre ha de yttepyttesmå sockorna som jag stickade till honom strax innan han föddes. Men det gör ingenting, det var roligt att sticka dem och det gick fort. Allt som är smått är ju som bekant väldigt gulligt. Har stickat en hel del babysockor och sålt, just för att det är så tacksamt. Mitt favoritmönster är just det som Rufus fick, falska flätor. Hans är senapsgula och nedan är ett exempel på ett par korallfärgade. Bilden på den lille mannen är tagen av Maria Ekelund.

Tänkte att ni kanske ville veta...

...att bakgrunden till headern här ovan är den här tröjan. Den är stickad i ett garn som heter Tilde med ett mönster från Svarta Fåret. Enligt mönstret skulle det vara rosa och två blåa nyanser men jag tyckte att det här blev mycket finare. Originaltröjan var lite väl mycket barn-åttiotal för min smak, även om det säkert skulle vara fint på någon lite mer färgglad! Om någon är intresserad kan jag rota fram mönstret! Har två stycken om jag inte misstar mig så kan posta det ena om någon skulle anmäla intresse.

Detta är hittills den enda tröjan jag stickat, och det har sin naturliga förklaring: Det tar så förbannat lång tid att sticka tröjor etc när man stickar med tunt garn och smala stickor, och jag tycker inte om tjockt garn. Jag vill sticka allt tätt tätt med yttepyttestickor. Men jag får nog skärpa mig på den fronten för det är ju så roligt att gå runt med en tröja man stickat själv!

Bäst att förbereda sig...

Har fått lära mig att man ska sticka vinterpryttlar på sommaren, så att de är klara sen när kylan smäller till. Känns ganska avlägset nu när man sitter i en stekhet lägenhet i innerstan och drömmer om havet, men sagt och gjort. Jag köpte några nystan Drops Alpaca häromdagen och satte igång. Det blev svart, vitt och gröngrått, även om jag stött på vissa som tycker att färgen är mer blågrå. Konstigt det där, hur man ser färger olika. På den bilden ovanför ser det grönt ut tycker jag, kanske åt blått, men absolut inte så grått som det är i verkligheten. Här nedan ser det lite mer verklighetstroget ut:

Nu är alltså ena vanten klar så när som på tummen. Det enda jag ångrar lite är att jag inte gjorde svarta kanter hela vägen ner, för nu ser den svarta randen som är minskningen upptill lite malplacerad ut. Kanske kan brodera på det efteråt, om det fortfarande ser konstigt ut när den svarta tummen tillkommit. Annars är jag väldigt nöjd med mönstret. Hoppas på att hinna sticka klart den här vanten, göra en till och blocka dem innan vintern kommer då....

Nu ere stickblogg på gång!

På sistone har jag blivit extremt inspirerad av alla duktiga hantverkare som jag stött på här på internet - folk stickar, virkar, broderar och gud vet vad. Jag har själv lärt mig att utveckla framför allt mitt stickande och därmed min kreativitet genom att läsa dessa bloggar, och därför tycker jag att de är viktiga! Slutligen har detta lett till ett växande sug att starta en egen hantverksblogg. Here it goes!